tisdag 31 december 2013

Jaha? En tillbakablick.

Det var alltså 2013 det här? Var det inte ungefär två minuter sedan jag plitade ner några kloka men impulsiva nyårslöften inför det nya året 2013 och sen inte uppfyllde dem för fem öre? (Hade jag fått mer än fem öre hade det kanske gått bättre?)

2013 har inte varit lysande på något sätt, men några ljusglimtar ska vi nog lyckas hitta.

bloggandet...
Jag publicerade 94 blogginlägg. Dessutom blev det 6 inlägg här och 19 här.
Jo, alltså, jag startade tydligen två bloggar utöver den här. Främmande världar var ett roligt format att leka med när jag gjorde tokiga saker som att läsa The Mortal Instruments och Divergent, men det blir nog inte så mycket mer av det äventyret. Trasig kofta hoppas jag däremot ta tag i under det nya året.

Det svaga bloggandet är ett resultat av min svaga läslust. Nu i höst har jag inte känt något sug efter nya böcker och det blir svårare att blogga entusiastiskt då.

läsandet...
Jag började året med att läsa om The Fault in Our Stars för att få en fin start på läsåret, men sen suddade jag ut hela den positiva effekten genom att dyka in i new adult-världen. Ooops.

Årets stora favoriter läste jag kort efter i varandra i mars


Eleanor & Park och Code Name Verity. Absolut två av mina bästa läs någonsin. Rainbow Rowell är årets stora författarcrush och jag läste hennes andra böcker med stor behållning, medan Elizabeth Weins Verity-kompanjon Rose Under Fire fortfarande är sorgligt oläst.

Annat som förtjänar att omnämnas:

  • jag läste och gillade några vuxenböcker. Till exempel Sisterland, Stål och Mörka platser.
  • jag hittade tillbaka till Jaclyn Moriarty
  • jag läste bra amerikansk YA i början av sommaren men har inte skrivit om den. (Vad är då meningen med den här bloggen? Geez.) Däribland böcker av Sarah Dessen och Sara Zarr. (!!!) Så jag ser lite omläsning i kristallkulan för att göra dem rättvisa.
  • (å andra sidan läste jag om Laura Buzos Love and Other Perishable Items just för att kunna ge den ett genomtänkt omdöme, men sen blev det inget i alla fall. Tredje gången gillt?)
  • jag läste några bra svenska ungdomsböcker (men inte så många som jag skulle vilja) som Ge mig arsenik och Sjutton år och skitsnygg
Jag hade som plan att bekanta mig med några utvalda författare och återbesöka några andra. Det gick bra såtillvida att jag gillade Lauren Myracles Shine väldigt mycket och insåg att jag nog inte ville läsa mer av några andra författare. Lisa Schroeder kan jag dock tänka mig att läsa igen efter att ha läst Chasing Brooklyn.

Sista boken det här året är A.S. Kings Please Ignore Vera Dietz. Hinner jag 250 sidor innan midnatt? Eh... Om jag slutar skriva nu kanske. Och låtsas att jag bor i en annan tidszon.

Vi ses imorgon! :)

fredag 29 november 2013

Popcornsläsning à la Ally

Ni vet hur popcorn passar bättre till vissa biofilmer? Actionfyllda, spännande, underhållande. Och Ally Carters Heist Society-serie är precis så. Fast i bokform. Actionfylld, spännande, underhållande och smart. Jag har läst alla tre delarna (Heist Society, Uncommon Criminals och Perfect Scoundrels) i år och de är supercoola.

Handlar om ett gäng tonåriga tjuvar. När serien börjar har huvudpersonen Kat dragit sig tillbaka från "familjeföretaget" och försöker ha en vanlig skolgång, men hon dras tillbaka in i det (tack Hale, tack så mycket) och ställs inför ett omöjligt uppdrag när hon ska bevisa sin pappas oskuld.

Det handlar inte om småstölder utan om avancerade och välplanerade kupper. Allt är gentlemannamässigt utfört och med en hedervärd historia bakom när Kat och hennes gäng flänger över världen i jakt på konst och ädelstenar. Privatplan och exklusiva miljöer och så hjärtat i hela operationen, ett kök i Brooklyn.

Eftersom jag är jag gillar jag förstås relationsbitarna. Det lågmälda pirret mellan Kat och Hale som finns där men utan att ta allt fokus. Hur serien handlar om familjer, de man fötts in i på gott och ont och de man skapar åt sig själv.

MEN jag gillar också de hisnande äventyren som är så snillrikt uttänkta av Kat och Ally Carter. Favoritscenerna är kanske när gänget sitter samlat och försöker komma på vilken metod som är bäst lämpad för det de försöker uppnå. Just de diskussionerna målar upp en bild av en händelserik bakgrund som man bara får glimtar av. Det är en så intressant värld Carter byggt upp. Där finns traditioner, koder och historia och Heist Society är ett fint exempel på hur världsbyggande inte bara hör till fantasygenren.

Huruvida det kommer fler böcker i serien har jag inte riktigt koll på. Tredje boken slutar på ett sätt som är helt okej som punkt för serien som helhet, men stänger inte dörrarna för en fortsättning.





måndag 18 november 2013

Okej, nu gör jag det bara för det är superlöjligt att angsta över det längre

Det här är inlägg nummer 500 på bloggen.

Så står det i statistiken. Men egentligen är det inte inlägg 500, för jag har raderat en del gamla inlägg som var ointressanta/olästa/okommenterade för att skjuta upp det femhundrade inlägget. Så mycket angstade jag över det och det är verkligen superlöjligt.

Jag tänkte:

"Det måste vara superspeciellt och episkt!"
"Det måste vara det bästa inlägget någonsin!"

Men nej. Bara nej.

I synnerhet som det faktiskt inte är det femhundrade inlägget. Jag har ju egentligen redan skrivit det femhundrade inlägget och jag vet inte vilket det var. Så det är ingen stor grej.

Dessutom... 500 inlägg på snart tre år? Det är inte som att det är världens största bedrift precis. (Å andra sidan tycker jag det är en stor bedrift när jag orkar borsta tänderna både morgon och kväll och tvätta håret mer än en gång i veckan, så på sätt och vis är det en extrem bedrift.)

Men i alla fall, let's not make a big deal. Låt oss bara gå vidare. Nu när jag har det här avklarat kanske jag kan producera några riktiga inlägg? Om typ böcker eller nåt?

Tack till alla som läst ett eller fem eller femhundra inlägg. Jag gillar er.


torsdag 14 november 2013

livstecken/vinterenkät

Ibland är det så skönt med en enkät som poppar upp gång på gång i bloggflödet. Något enkelt och hanterbart när annat inläggsskrivande känns omöjligt. Så tack Bokhora och alla andra som svarat på den!

senaste bokköp: Just One Year av Gayle Forman. 40 kronor. För en splitterny bok. Nästan så man mår lite illa, men tack så mycket.

senaste bibblolånen: Jag ska vara ärlig, men jag säger det tyst: Dare to Dream av One Direction

senaste utlästa boken: också Just One Year av Gayle Forman. Gillade den bättre än Just One Day, men När jag lät dig gå är fortfarande favoriten.

favorittidning: Bamse

plats där jag helst läser: sängen

så sorterar jag min bokhylla: Inte alls, tänkte jag säga, men när jag sneglar på den ser jag att böcker av samma författare står tillsammans. Utom där de inte gör det. Men ambitionen är i alla fall att det ska vara så.

en bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Jag läste förstås böcker för mig själv, men jag minns att jag läste om Pelle Svanslös för mina föräldrar.

vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Jag tänker säga Kitty och mysteriet vid drottningens hov som var den första Kitty-bok jag köpte själv i september 1995, även om jag har andra som jag fick från mammas samling tidigare än så. (Och hejhej om du inte var född/inte kunde läsa i september 1995!)

vad ser jag mest fram emot att läsa i vinter: Jag har högvis med böcker som bara ligger och väntar på att bli lästa, men känner jag peppen att läsa dem? Neeej, naturligtvis inte. Istället ser jag allra mest fram emot Laurie Halse Andersons The Impossible Knife of Memory som inte kommer förrän i januari. Men den är verkligen något att se fram emot!


tisdag 29 oktober 2013

Om en bok: RAW BLUE

Raw Blue var ett impulsköp som kunde ha gått väldigt fel. På pappret har den alla typiska New Adult-klichéer som jag hann tröttna på i början av året. Tjej med mörk hemlighet. Kille med mörk hemlighet. Tatueringar. Sex. Men allt handlar ju om hur man sätter ihop det. Kirsty Eagar sätter ihop det på ett bättre sätt än de flesta. Men...

Surfing. Väldigt mycket surfing. Carly surfar. Det är hennes grej, hennes happy place. Hon har hoppat av universitetsstudierna och tagit ett kvällsjobb som gör det möjligt för henne att surfa så mycket som möjligt. Och jag unnar verkligen Carly ett happy place. Men jag tycker det är så tråkigt att läsa surfscenerna. Rent allmänt tycker jag att beskrivningar är trista för mitt visuella tänkande funkar så där och jag orkar inte riktigt föreställa mig det som beskrivs. Det gäller dels miljöbeskrivningar men framför allt beskrivningar av fysiska aktiviteter och i synnerhet beskrivningar av fysiska aktiviteter jag har noll koll på. Att läsa om surfing är som att läsa ett helt annat språk. Så jag skummar mycket och det drar naturligtvis ner mina känslor för boken. Tyvärr.

Jag unnar Carly ett happy place för hon har som sagt en mörk hemlighet och jag tänker avslöja den för det framgår ganska snart i boken att hon blev våldtagen en kväll när hon var nästan medvetslös på en fest. Hon har aldrig anmält, aldrig pratat om det och lyssnar fortfarande efter röster från männen som gjorde henne illa. När Ryan kommer in i hennes liv - via surfingen - är hon inte pigg på att öppna sig. Hon är spänd och misstänksam och ingenting går lätt. Men Ryan ger inte upp. Det finns något där mellan dem och han är ganska säker på sin sak. Äldre och nyss ute ur fängelset försöker han starta upp sitt liv på nytt och han vill väldigt gärna att Carly är en del av det. Alla har ett förflutet men alla förtjänar också en framtid.

Det jag gillar bäst med boken är Carly och Ryans relation. Det går väldigt trögt först (men oj som jag gillar de där scenerna som är så besvärande att man vill begrava huvudet i kudden och kvida), sen fort och sen... Ja. Det är inte helt lätt och det är en ovanlig relation att läsa om. Ryan är inte en tatuerad bad boy med våldsamma tendenser. Det är ingen svartsjuka och inga löjliga förvecklingar.

Det är en rätt så mörk bok, väldigt australisk och väldigt intensiv. Sen är det dessutom väldigt frestande att använda adjektiv som och salt med tanke på titeln så jag tänker ge mig själv tillstånd att använda dem. Och surfscenerna till trots - klart lyckat impulsköp för min del!


onsdag 9 oktober 2013

Om en bok: JUST ONE DAY + På min önskelista

I den oskrivna regelboken som styr hur den här bloggen ska skötas står det att ett "På min önskelista"-inlägg inte får följas av ytterligare ett "På min önskelista"-inlägg utan att minst en bokrecension kommer däremellan. Den regeln har jag verkligen inte följt, men jag kan ju börja lite smått nu. Idag blir det nämligen en kombinerad Om en bok/På min önskelista!

I Just One Day tillbringar Allyson sommaren innan college på en väldigt schemalagd gruppresa genom Europa. Stad efter stad bockas av, men det är något som fattas. Först på slutdestinationen Stratford struntar hon plötsligt i schemat och drar med bästisen på en gratisuppsättning av Shakespeares As You Like It.

I pjäsen är Willem med. En fri och fängslande kille från Holland som spontant tar med Allyson till Paris för en dag. Som låter henne få vara någon annan; han kallar henne Lulu. Naturligtvis blir Allyson förtrollad och förälskad.

Men dagen efter är Willem försvunnen som om det de haft inte spelat någon roll. Helt förstörd återvänder Allyson till USA och börjar på universitetet men ingenting känns rätt. Inte skolan, inte relationen med bästa kompisen. Och hon kan inte släppa tanken på Willem.

Okej, så det här är en sån där vanlig bok om en duktig tjej som behöver hitta sin egen väg och sig själv och där en supercharmig kille fungerar som katalysator och andra intressanta människor dyker upp längs vägen. Jag råkar gilla sådana böcker. Men jag föredrar när de görs bra och det klarar Gayle Forman naturligtvis av. Jag sträckläste Just One Day en dag i juni och så här tre månader senare har jag lite svårt att fånga in känslan den gav mig, mer än en längtan att dra ner genom Europa. Tänk att vara i London och bara spontanåka över till Paris! Eller göra den andra resan Allyson gör!

Men! SPOILER! Om du har en fantastisk natt med någon som plötsligt försvinner: titta om hen lämnat ett meddelande. Och om du måste gå: lämna ett meddelande på ett väl synligt ställe. OK?

Just One Year som kommer ut den 10 oktober berättas Willems historia. Om jag ska gå efter tidiga recensioner, och det faktum att jag gillade Adams bok väldigt mycket mer än Mias i Formans första bokduo, så tror jag att jag kommer tokgilla JOY. (Hur nöjd måste förresten inte titelmakaren vara med den akronymen idag när alla titlar ska förkortas à la TFIOS och TMI?! Tror ni att det är en sak de tar med i beräkningen nuförtiden?)

onsdag 2 oktober 2013

På min önskelista SPECIAL! En hel hög australisk YA

Kan jag kompensera för förra veckans uteblivna önskelista genom att presentera en hel drös australisk YA? Visst kan jag det!

Som vi alla vet har Australien otroliga YA-författare med Melina Marchetta och Markus Zusak i spetsen. (Nu har jag i och för sig inte läst Zusak, men jag litar på er.) John Marsden, Cath Crowley, Jaclyn Moriarty och Laura Buzo är några av mina favoriter genom åren. Genom bloggen inkcrush, och då i synnerhet sidan Aussie YA, har jag hittat flera nya namn att utforska.

Böckerna jag lyfter fram här går alla att beställa via svenska nätbokhandlar. Det går inte alltid eftersom de först måste komma ut på den amerikanska eller brittiska marknaden - eller översättas till svenska förstås. Men då kan man använda sig av Fishpond som skickar fraktfritt från Australien. Jag har tidigare beställt bland annat The Piper's Son med finomslaget därifrån.

Jag gör som inkcrush och länkar till goodreadssidorna för de böcker jag blev mest intresserad av.


                                     

Will av Maria Boyd
En kille får efter ett hyss straffet att vara med i en skolmusikal och Melina Marchetta har blurbat så behöver man egentligen veta mer?

Out of This Place av Emma Cameron
I original heter den här versromanen Cinnamon Rain och är inte det oemotståndligt? Varning för triangeldrama när två vänner gillar samma tjej. Men triangeldraman kan väl göras bra också? (Muttrar hon hoppfullt.)



Raw Blue av Kirsty Eagar
Trish Doller hade den här boken högst på topplistan i sitt gästinlägg hos Anna Reads nyligen och det gör inte saken sämre! Kan också vara typisk new adult-besvikelse, men jag hoppas och tror inte det.

A Little Wanting Song av Cath Crowley
Har velat läsa mer Crowley sen jag läste Graffiti Moon men när ska det bli av?!

BONUS


söndag 29 september 2013

Några ord om bokmässan kanske?

Ja, varför inte. Om vi med "några ord" menar "väldigt många ord". Och inga bilder! F'låt!

I år gjorde jag min femte raka bokmässa, eller bok- och biblioteksmässa som vi väl envist får hålla fast vid, och det var tröttsamt. Som det brukar vara. Men också intressant. Som det brukar vara.

Jag undrar när man når veteranstatus i bokmässekretsar. Får man speciell nummerlapp som i Vasaloppet? Perks?

Vissa fördelar har man ändå, vis av erfarenhet och så. Som att man vet vilka toaletter som troligast har kort kö och på ett hyfsat smidigt sätt tar sig dit istället för att stå i evighetskö till någon av de populära. Som att man tar omvägar till V-hallen men ändå kommer dit snabbare. Som att veta att lördagen är helvetesdagen men att det inte hjälper hur smart man försöker vara för det är alldeles för mycket folk och hjärnan kokar ihop.

Jag kunde bara besöka mässan på lördagen den här gången. Vid nio var mässgolvet helt hanterbart. Johanna Lindbäck twittrade att hon skulle prata läsambassadörbusiness så jag lyssnade på henne och Johan Unenge i cirka tio minuter. Det var trevligt men sen var det totalkört att få en bra plats för Melodikrysset (alla älskar Melodikrysset) och min inombords, illa dolda, pensionär grät lite och gick sen till K för att lyssna på ett seminarium som jag ändå tänkt gå på.

Förutom Melodikrysset hade jag följande mål med mässan:

  • köpa Låt vargarna komma och Kroppspanik
  • gå på seminariet Kroppspanik och det med Hanaa Al-Ramli
  • försöka ta mig till Bonnier Carlsens monter och säga hej till Anna
  • hitta Man

Jag köpte Låt vargarna komma. Snabbt avklarat hos X Publishing. Till skillnad från The English Bookshop där det tog hundra år att hitta tre böcker jag kunde tänka mig att köpa. Jag var naturligtvis inte tvungen att köpa tre, men 3 för 2, people, 3 för 2! Så jag köpte

  • A.S. Kings Please Ignore Vera Dietz som jag förmodligen aldrig skulle ha kommit mig för att köpa annars trots att den varit med på årsplaneringen sen i januari.
  • A.M. Homes' May We Be Forgiven som jag glömt att jag ville läsa
  • Gillian Flynns Gone Girl för att det var 3 för 2 och jag orkade inte leta längre efter något annat och jag vill ju läsa den även om jag lika gärna kunnat låna på svenska

Jag köpte inte Julia Skotts Kroppspanik, men hon och de andra var som väntat supercoola på seminariet (som Linda berättar mer om) och jag har ändå ett presentkort jag måste använda på bokhandeln.

Seminarier i övrigt:

  • ett samtal med Hanaa Al-Ramli som startat bibliotek i palestinska flyktingläger i Jordanien. Där blev jag lite nyförälskad i bibliotek och vad de och böcker kan spela för roll i barns liv. Dokumentär kommer i SVT under hösten om jag förstod det rätt.
  • diskussion om hur (vuxen)romaner idag i så stor utsträckning är självbiografiska/autofiktiva, i alla fall i Sverige. Jens Liljestrand sa att de enda som skriver ren fiktion skriver chick lit och deckare och ingen seriös författare vill riskera att hamna i underhållningsträsket så därför skriver de om sig själva efter som det är vad som ger Augustpris och seriös stämpel. Okej... (Han gjorde sig också lite lustig över Curtis Sittenfield (sic!) och jag ba "RÖR INTE MIN CURTIS!" fast inte riktigt i all caps.) 

Jag försökte ta mig till Annas inofficiella träff för internetboende bokälskare, men jag var lite sen och det var katastrofmycket folk så jag hade hellre stuckit en gaffel i ögat än krånglat mig igenom horderna. (Okej, inte riktigt, men nästan.) Nästa år kanske vi kan träffas i återvändskorridoren på plan 2 eller stjäla någons nyckelkort och låna deras hotellrum en stund? Men jag har läst allas blogginlägg nu och sett att alla som faktiskt träffades hade trevligt och det gör mig sjukt glad.

Och så var det Man. Vem som helst med en smula vett förstår ju att "hitta Man" är ett alldeles för vagt mål. Nål i en höstack och allt sånt. Nästa försök måste föregås av en mer grundlig planering.

Allt som allt... Det var okej. Inte fantastiskt. Det sög mer energi än det gav, helt klart, och jag hoppas det blir annorlunda nästa gång. För visst blir det en nästa gång!



onsdag 18 september 2013

På min önskelista (27) - en ros i elden

Välkommen till veckans upplaga av önskelistan a.k.a. Maria-tolkar-engelska-boktitlar-på-svenska!

ROSE UNDER FIRE av Elizabeth Wein

While flying an Allied fighter plane from Paris to England, American ATA pilot and amateur poet, Rose Justice, is captured by the Nazis and sent to Ravensbrück, the notorious women's concentration camp. Trapped in horrific circumstances, Rose finds hope in the impossible through the loyalty, bravery and friendship of her fellow prisoners. But will that be enough to endure the fate that’s in store for her?
(beskrivning från goodreads)

En av mina absoluta favoritböcker i år är Elizabeth Weins Code Name Verity/Kodnamn Verity och i somras (eller helt nyligen om man går efter den amerikanska tideräkningen) kom dess kompanjon ut. Och jag vet inte varför jag inte redan köpt den?!

Eller jo, det gör jag.

Jag inköpsföreslog den till biblioteket i somras och tänkte att de kunde köpa den åt mig eftersom de faktiskt hade Verity redan. (Varför köpa en bok när det finns en chans att någon annan kan göra det åt en?) Så just nu är det en kapplöpning mellan min otålighet och bibliotekets inköpsavdelning. Men att jag vill läsa den är det inget snack om. Inte för att handlingen skriker mitt namn, men det gjorde egentligen inte Verity heller så man kan inte bara gå till dem som skriker. Att döma av de recensioner jag läst är Rose en värdig partner till Verity.



måndag 16 september 2013

Om en bok: VI MÅSTE SLUTA SES PÅ DET HÄR SÄTTET

av Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck

Hanna och Jens befinner sig på helt olika ställen i livet. Hanna är på väg att avsluta ett kapitel (och ser sååå fram emot nästa). Jens har nyss, verkligen just precis nyss, avslutat ett helt annat och försöker komma på fötter i det nya.

Rent geografiskt befinner de sig dock på samma plats. Den där kvällen de träffas hamnar de faktiskt så nära varandra man bara kan komma och sen... Ja, sen är det en smula besvärande när de upptäcker att de liksom inte blir av med varandra. Men samtidigt fint ju? Och pirrande och fantastiskt och lovande? Och när de är där tillsammans kanske de andra avstånden inte spelar så stor roll. Eller?




Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck har tillsammans skrivit en bok om kärlek i crossoverland. För mig har det här samarbetet alltid verkat så logiskt för jag tycker att författarna har mycket gemensamt i sitt sätt att skriva. Roligt, fräscht, smart, dialogskickligt.

Så det borde ju fungera utmärkt att förenas i en bok.
Det skulle också kunna bli tårta på tårta.

Nu kan tårta på tårta vara underbart (till exempel fryst halloncheesecake på kladdkakebotten) eller så kan det bli lite tröttsamt (som när man fikar varenda dag under en vecka). I det här fallet hamnar det någonstans emellan. Det finns ett flyt och en samstämmighet mellan berättarperspektiven samtidigt som jag aldrig riskerar att blanda ihop vem som är vem, rösterna skiljer sig trots allt åt. Det roliga, smarta och fräscha finns där. (Dialogerna kommer jag till för det här kan bli en evighetslång epistel.) Men samtidigt infinner sig en viss trötthet. För mycket tårta. Under en period står det mesta och stampar eftersom Jens och Hanna inte riktigt vet hur de ska gå vidare. Det blir en del upprepningar dels inom kapitlen när allt ska analyseras, återupplevas och sugas på, och dels mellan när den ena karaktären ska kroka i den andra. Och jag älskar upprepningar precis som jag älskar tårta, men jag blev lite trött.

Dialogerna! Det pratas i den här boken. Och det pratas fascinerande nog om totalt ointressanta saker. Totalt ointressant retande av Jens för hans fotograferande och musiksmak. Totalt ointressant (och odrägligt) nyförälskat nojsande på café. Om det inte vore för att allt det här gestaltar Jens och Hannas trevande steg in i kanske-något-mer där de nosar på varandra.
Så många gånger i böcker känns det som att varenda samtal handlar om något Viktigt eller Driver Handlingen Framåt. Naturligtvis finns det sånt i den här boken också, men det är intressant hur mycket som inte är av den varan. För hur många samtal har vi inte som handlar om totalt oviktiga saker men ändå säger så mycket om vilka vi är och hur vi interagerar med varandra?

De totalt oviktiga samtalsämnena är också ett exempel på det Bjärbo och Lindbäck är så omtjatat bra på. Det vardagsnära. Detaljerna som gör allt levande. Menskläder och extratandborstar. Mandeltårtor och psykbryt på ICA.

Mer då? Karaktärerna. Hanna är 18 och Jens är 24. Och jag upptäcker att jag fastnar lite mer för Jens historia när det kommer till delarna av deras liv som inte går in i varandra. Egentligen har jag närmast noll och ingenting gemensamt med honom, men det kanske är ett mognadstecken att jag finner hans situation mer fängslande än Hannas. (Hanna förresten, naturligtvis är det inte Lovisa som är din bästis! Vem är det du berättar allt för? Vem är det du planerar att åka till Paris med? Kom igen!)
Man får en bra bild av vilka de är här och nu, i den här tidsperioden där deras liv krokar i varandra, men jag kan sakna lite bakgrund. Mer Jens och Kajsa. Mer Märta. Vem är Märta? Jag vet typ ingenting om Märta mer än att hon gillar inredning och har en lillebror som inte direkt tillför något. Hur känner hon Hanna?

Vi måste sluta ses på det här sättet skulle kunna ta så många vägar och jag är glad för varenda en av dem den inte tar. För att vara luddig. Jag är helt tillfreds med händelseutvecklingen. Makes total sense. Slutet är helt okej. Och sen en epilog. Epiloger är alltid knepiga (lex "Nineteen Years Later") och just den här hade jag personligen kunnat klara mig utan, men jag förstår att andra kan behöva den.

Vad jag kan behöva mer av är den här typen av böcker. Ung vuxen i den vuxnare änden av skalan. Böcker som känns men samtidigt är trivsamt underhållande. När tjugoplusåren ska skildras i böcker görs det ofta av debuterande tjugoplussare och allt ska helst vara lite svårt. Eller så ser åldrade författare tillbaka på något nostalgiskt skimrande. Men det är inte vad jag behöver. Det här är vad jag behöver. Om Bjärbo och Lindbäck återvänder till Jens och Hannas värld och låter oss lära känna Manny och Märta bättre så är inte jag den som protesterar. Mer Kajsa också för den delen. Och så Rut då. Men det är en helt annan historia.

----------------------------------------
Det är här någonstans jag ska berätta att Gilla Böcker skickade mig ett ex av den här boken i hopp om att jag skulle skriva några rader. Och tänk, det gjorde jag!


fredag 13 september 2013

Om en bok: I BEGYNNELSEN VAR BOB

Egentligen har jag bara haft den här boken i knappt ett år, men jag är inte van vid att ha olästa böcker så lång tid. Jag brukar köpa och sen läsa ganska snart. Men BOB har alltså blivit liggandes och jag har haft lite dåligt samvete. Väldigt löjligt. Men desto skönare nu när den är läst.


Meg Rosoffs  I BEGYNNELSEN VAR BOB utgår från premissen att gud/Gud är en tonårskille vid namn Bob. Tellus låg och skräpade i ett hörn av universum och ingen var intresserad av planeten. Bobs mamma vann den på poker och gav den till Bob som hafsade igenom skapelsen på en vecka och som sen låtit sin arbetspartner mr B styra upp i kaoset efter bästa förmåga. Bob själv är totalt ointresserad av att lyfta ett finger. Dessutom fortsätter han att skapa kaos genom hormoner och humörsvängningar som sätter hela klotet ur balans. Inte minst när han blir kär.
Och ecken! Den sista ecken är hotad efter ännu ett ödesdigert parti poker!

Det är fullständigt crazy, men också tankeväckande. Det är inte så roligt att jag skrattar högt, men småkul. Det känns dessutom som en väldigt vuxen bok? Vuxen humor. Blinkningar till bibelberättelser och historiska händelser.

Mest vill jag bara wow:a själva tanken bakom den här boken. Att få idén och sen göra något av den. "Hm, ibland är det som om världen skapats av en 15-årig kille i ett utbrott av genialitet och sen lämnats på grund av total slöhet." Och att det sen funkar. Förverkligandet av en sån idé kan kanske aldrig bli lika fantastiskt som själva idén, men det är ändå smått otroligt.

PS. En annan av Meg Rosoffs böcker har filmatiserats nästan lite i skymundan. Inte alls läst lika mycket om den som om TFIOS, The Mortal Instruments och allt vad det nu varit. Men jag ser i alla fall fram emot HOW I LIVE NOW/SÅ HAR JAG DET NU. Föga troligt att den kommer upp på svenska biografer, men brittisk premiär i oktober enligt Entertainment Weekly.


onsdag 11 september 2013

På min önskelista (26) - stjärnor som fortfarande lyser

Jag har haft några månader där jag inte varit så sugen på nya böcker. Jag har läst recensioner och önskelistor utan att direkt fastna för något. Men nu tror jag minsann det börjar komma ett litet boksug igen och då är det bäst att anteckna på önskelistan!

WHERE THE STARS STILL SHINE av Trish Doller

Stolen as a child from her large and loving family, and on the run with her mom for more than ten years, Callie has only the barest idea of what normal life might be like. She's never had a home, never gone to school, and has gotten most of her meals from laundromat vending machines. Her dreams are haunted by memories she’d like to forget completely. But when Callie’s mom is finally arrested for kidnapping her, and Callie’s real dad whisks her back to what would have been her life, in a small town in Florida, Callie must find a way to leave the past behind. She must learn to be part of a family. And she must believe that love--even with someone who seems an improbable choice--is more than just a possibility.
(beskrivning hämtad från Goodreads)

Trish Doller dök upp på önskelistan redan förra sommaren, då var det debuten Something Like Normal som lockade. Med tanke på att den fortfarande är oläst kan det verka konstigt att önska sig en ny bok av samma författare, men jag har en så stark känsla av att Doller är någon jag verkligen skulle gilla om jag bara gav henne chansen.
Where the Stars Still Shine kommer ut under bokmässeveckan.

måndag 9 september 2013

Om en bok: Becoming Bindy Mackenzie

a.k.a. The Betrayal of Bindy Mackenzie (AUS)
a.k.a. The Murder of Bindy Mackenzie (US)

av Jaclyn Moriarty (a.k.a. en av de intressantaste författarna du inte läser)

Bindy Mackenzie är smart. Sjukt smart. Dessutom är hon vänlig nog att dela med sig av goda råd till sina skolkamrater. En annan hobby hon har är att transkribera samtal hon snappar upp. Hon är kvick vid tangenterna.
Bindy Mackenzie är dock inte någon tonåring, tacksåmycket. Inte heller är hon omtyckt, något som blir tydligt när skolans nya påhitt, Friendship and Development, drar igång och tvingar eleverna att varje vecka umgås i konstruerade vänskapsgrupper tänkta att hjälpa dem genom tonårstidens kaos.
Ingen i Bindys grupp gillar henne. Upptäckten gör att något brister i Bindy och hon går till en märklig attack mot sina gruppvänner. Sen tappar hon greppet totalt.
Men vad beror hennes okaraktäristiska beteende egentligen på? Är det så att Bindy håller på att krokna under kraven på perfektion som hängt över henne hela livet, eller är det någon som långsamt håller på att förgifta henne?

Jag har tidigare läst de två första delarna i den här fristående serien böcker om Ashbury och Brookfield. Bindy Mackenzie har skymtat förbi där. Hon har inte varit en karaktär man gillat, annat än som en stunds comic relief, så det är ett spännande val att göra henne till huvudperson i denna väldigt märkliga bok. Man gillar inte precis Bindy här heller. Först. Sen kan man inte låta bli.

Precis som övriga böcker i serien består boken av olika dokument och en viktig del utgörs av Bindys dagboksanteckningar från tidig ålder. Här får man ökad förståelse för Bindy och dessutom guldklimpar från Bindy, 8 år, som upptäcker Faulkner och läser Stolthet och fördom: "I don't know what prejudice is yet, but Jane Austen seems quite witty." och nioåriga Bindy som kommenterar Ulysses. "I think a good editor might have made a world of difference to this book."

Tonåriga Bindy Mackenzie är awkward och socialt otränad. Hon har alltid varit fokuserad på skolan, på att prestera. Men hon är inte den klassiska YA-tjejen som stått lite utanför och betraktat men sen blir uppsvept av coola kompisar och visar sig vara helt perfekt normal och cool hon också. Riktigt så smidigt går det inte här och det är uppfriskande.

Becoming Bindy Mackenzie känns svårare än de tidigare böckerna och är bra mycket konstigare. Länge känns det segt eftersom jag inte riktigt vet vad som är på gång. Så vill man trots den starten läsa alla nästan 500 sidor? Jo, det vill man ju. För när bitarna i det intrikata och skruvade pusslet börjar falla på plats är det kul. Men vill du bekanta dig med Moriarty skulle jag ändå rekommendera en mjukare start med Celia eller Cassie.

söndag 8 september 2013

Dags att sammanfatta sommarläsningen?

September har inletts så strålande sensommarunderbart att det är svårt att ta farväl av sommaren, men sanningen är att merparten av den passerat och en liten sammanfattning kan vara på sin plats.

Inför sommaren skrev jag om sommarläsning här i en enkät och här listade jag böcker jag tänkt läsa och strök sedan allteftersom de faktiskt blev lästa.

Så hur har det gått med min läsning i sommar? Helt okej.
Av de planerade böckerna har många bockats av.
Jag har läst vuxenromaner. Jag har läst alla de böcker som jag plockat ut som extra viktiga. (Ett något slumpmässigt urval, men ändå.) Vissa böcker har jag haft hemma från biblioteket men tappat intresset för (Murakami och Anyuru). Andra inte varit ens i närheten av att bli lästa men kan tänkas bli det vid senare tillfälle (Gardell, Mark Haddon, Ali Harris).
Och nu - tro det eller ej - håller till och med I begynnelsen var Bob att lämna status: oläst bakom sig och istället sälla sig till de lästa böckernas skara.

Jag har svårt att peka ut någon bok som varit bäst. Många har varit bra, alla har faktiskt varit bra, men det är inte någon som står ut som FANTASTISK. De svenska äventyren med Ge mig arsenik, Antiloper, Onda krafter i Sollentuna och Vi är inte sådana som i slutet får varandra påminde mig om hur bra svenska ungdomsböcker och crossoverböcker är. (4 svenska! Dubbelt så många som under våren!) Vuxenböcker som Mörka platser och Stål har gett mig obehagsrysningar och Var blev du av Bernadette och Attachments har roat mig så jag tror att även jag börjar komma över min vuxenboksfobi.

Från och med imorgon upphör den här bloggen med sina sommartider och bokrecensionerna börjar rulla in.

Hoppas du hänger med in i mörkare tider!



fredag 23 augusti 2013

Med litteraturen i blodet alt. Jag är konstig

Jag måste bara berätta en sak som har absolut ingenting med ungdomsböcker att göra och som mest är ett exempel på hur nördig jag är och jag vet inte vem annars jag skulle berätta för och det är för långt för att twittra om. Okej?

Bra.

Jag löste korsord i Allers och hade löst alla andra, till och med barnkorsordet, och gav mig på A-korsordet trots att det är omöjligt och jag aldrig klarar det. Och så står det i en av bildfrågorna:

"'Det mörknar över vägen, det börjar bli tungt att gå, och tunga bli alla tankar, när skymningen faller på.' Vem är författaren?"

Jag kastar ett öga på rutorna där svaret ska in, har inga hjälpbokstäver och skriver:

HJALMAR SÖDERBERG

Det bara kom till mig. Jag har extremt dålig koll på svensk litteraturhistoria och Hjalmar Söderberg är bara ett namn för mig. Jag kommer aldrig ihåg vad han skrivit, trots att jag just nu har ett bokmärke i Den allvarsamma leken. Trots att jag läst både Pälsen och Doktor Glas. Det fanns ingen logisk anledning att jag skulle veta att han skrivit orden i citatet, ändå bara visste jag. Som om jag är uppfylld av litteratur/besitter någon gudomlig bibliotekarieexpertis/är väldigt konstig.

*läser igenom vad jag skrivit*

Åh, herregud. Jag är konstig.

tisdag 20 augusti 2013

För kärlek, ära och snygghet

Hej och hå! Ska jag berätta lite kort om tre böcker jag läste i MAJ? Ja, det ska jag.

The Things We Did for Love av Natasha Farrant
Den här boken såg jag på varenda bibliotek jag besökte och till slut tog jag med den hem. Jag hade läst och älskat Code Name Verity och tänkte att ett återbesök i andra världskrigets Frankrike kunde vara trevligt.

Handlar om ett ungt kärlekspar. De pratade en gång som barn, men sen försvann pojken och nu är han tillbaka. Det är krig och vissa är hjältar och andra förrädare. Allt kulminerar under en hemsk dag.

Jag lovades storslagen och episk kärlek, men kände mig besviken. Inte tillräckligt Storslagen. Inte nog Episk. Det som berörde mig mest var författarens efterord där hon berättar om den verkliga händelse som inspirerade till boken. Där var verkligheten mer sorglig och gåshudsframkallande än dikten.



In Honor av Jessi Kirby
Road trip! Död familjemedlem! Tim Riggins i bara underkläderna! Tre saker jag gillar och här är en bok som håller dig varm för stunden men inte mycket längre.

Honors bror har just dött i kriget i Irak. I sitt sista brev hem skrev han skämtsamt att Honor borde leta upp den kända popstjärnan (tänk Taylor Swift) de båda gillar och berätta om honom, sin snygga bror. Honor ser det som ett viktigt uppdrag och bestämmer sig för att ta en extrem omväg via Los Angeles inför collegestarten i Texas. Med på resan kommer broderns bästa vän, Rusty/Tim Riggins, som gör sitt bästa för att dränka sina sorger. Längs vägen börjar de bearbeta sin sorg och medan bilen krånglar och extrema väderförhållanden råder kommer de förstås närmare varandra.

Som road trip-bok känns denna lite otillräcklig. Inte tillräckligt många stater korsade, inte tillräckligt många nya människor mötta, men alla ingredienser finns ändå där. Jag gillar bokens första slut som känns äkta och ärligt, men sen kommer ett avsnitt till som är liite för mycket.


Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm
Jag läste en svensk ungdomsbok! Och den var så svensk på ett "och sen hade vi sex"-sätt. Inte så mycket av det i amerikansk YA och jag hade nästan glömt bort att det går an att skriva så.

Den som har sex är Felix. Han är sjutton år och skitsnygg. Äger världen. Det har inte alltid varit så, men nu lindar han tjejerna runt lillfingret och skrämmer slag på killarna. Men så kommer en ny spelare in på plan medan Felix är på semester. När han kommer tillbaka pratar gänget bara om Zäta och Felix känner marken börja skaka. Kan det vara så att någon är snyggare, starkare och coolare? Någon som kan ta hans tjej, hans kompisar och hela hans värld ifrån honom?

Felix är en så skönt kaxig huvudperson. Jag är inte van vid dem, men här gillar jag det. Här får man den snygga killen inifrån och får höra hur mycket tänk och strategi det ligger bakom statusen. Och slutet är coolt.


Okej. Jag vet inte hur mycket det här gav er, men det lättade lite av mitt dåliga samvete så att jag kan köra vidare. Go me!

tisdag 6 augusti 2013

Diverse uppdateringar: bokhögen har krympt!

Let's börja från början, shall we?

I januari nämnde jag några författare jag ville läsa i år och så här drygt halvvägs in på året kan det vara på plats med en avstämning. Av de fyra författare jag ville läsa för första gången har jag bara läst Lauren Myracle. Men det är i och för sig  inte så bara. SHINE var betydligt mer min bok än jag förväntat mig. (Dessutom har jag haft en Aidan Chambers hemma och börjat på en Lisa Schroeder, men det räknas knappast.)

Återbesök har jag gjort hos Jessi Kirby och Terra Elan McVoy och jag står fast vid att jag vill läsa mer av Crowley och Eulberg. (Har jag tjatat tillräckligt om hur bra Crowleys GRAFFITI MOON är?) Men Jennifer Echols? Life's too short.

Kaosutmaningen? Rullar på fint. Ser inga problem med att klara målet och fortsätter kanske även när det är avklarat. Uppdateras löpande.

Min önskelista? Nu senast läste jag ut Lois Lowrys THE GIVER vilket innebär att jag bara har fem olästa böcker kvar av de 26 jag önskat mig. Två av dem äger jag och de andra tre avvaktar jag lite med. Det är med andra ord snart dags att fylla på i listan!

Annas bucket list... Ehrm. Den går också bra. Jag har gjort massor av saker på listan, men har bildbevis för väldigt få. Men jag tänker på listan! Och ser till exempel fram emot en tidig cykeltur.

Till slut har vi då bokhögen jag presenterade i juni. Då var den 47 cm och idag är den 14,5 cm.

Stackars BOB blir visst aldrig läst.

Nästan alla avskalade centimeter beror dessutom på att jag läst böckerna. Utom KAFKA PÅ STRANDEN som jag tappade suget efter och egentligen mest tänkt läsa för att klara kaosutmaningens "läs en bok med annat originalspråk än svenska/engelska", men sen läste jag STÅL och kom på att italienska också funkar. Dessutom har jag lånat ut MÖRKA PLATSER till mamma men den borde egentligen vara kvar i högen.

Jag har varit bokhögen väldigt trogen. Ungefär som när man sommarlånar från biblioteket och i juni bär hem några kilo böcker som ska räcka till skolstarten/filialöppningen trots att jag haft tillgång till bibliotek. Till exempel har jag lånat hem VAR BLEV DU AV BERNADETTE och just nu läser jag VI ÄR INTE SÅDANA SOM I SLUTET FÅR VARANDRA.

(Och för alla som undrar hur det går med mitt oplanerade sommarprojekt att se om Buffy: jotack, det går bra. Tre säsonger avklarade på en dryg vecka och nu försöker jag pausa lite innan jag hoppar på säsong fyra eftersom det är den sista jag har hemma och det känns dessutom som ett naturligt ställe att pausa på. Dessutom innebär mindre Buffy mer lästid. Så det är väl bra.)



torsdag 25 juli 2013

Om en bok: SHINE

av Lauren Myracle

I en inskränkt håla i den amerikanska södern går livet sin gilla gång en vecka efter den brutala misshandeln som lämnat Cats vän Patrick i koma. Polisen tror att förövarna är några utifrån men Cat tror att de finns närmare än så och bestämmer sig för att själv rota i saken. Det är dock inte helt populärt i ett samhälle där man håller varandra om ryggen och där Cat sedan några år tillbaka dragit sig undan allt och alla, till och med Patrick, men nu måste återknyta gamla kontakter för att hjälpa sin vän.

Boken är indelad i veckodagar och följer Cats undersökningsarbete när hon pratar med gamla vänner och försöker komma underfund med vad som egentligen hände den där natten. Vem ljuger och om vad?
Det är spännande och ibland känner jag "Herregud, Cat, sluta med det här! Du kan råka illa ut!" Men det finns inte en chans att Cat tänker sluta, inte ens när hon tvingas ta itu med obehagliga minnen.

Det här är en bok som förtjänar att vara känd för mer än det faktum att den under några dagar var nominerad till National Book Award för att någon hörde fel i telefon. Det är en bra bok. Den är dessutom inte lika tung och mörk som jag förväntat mig. Misshandeln som beskrivs i en inledande tidningsartikel är vidrig, men efter den starten känns allt hanterbart. Berättelsen lyfter över det svartaste svarta. Det finns vänskap, kärlek och hopp. Ljus.
Men visst, det är inte den muntraste av miljöer. Inskränkthet, homofobi, fattigdom, missbruk, låg utbildningsnivå och trasiga livsöden skapar en miljö jag sällan ser i min vanliga YA-läsning där de flesta böcker tycks utspela sig i ett anonymt, det-kunde-vara-din-hemstad, medelklassamerika. Samhället är en så viktig del av berättelsen här, och bilden av det blir slående när man ser den genom Cat som ser den dels med nya ögon eftersom hon står lite utanför, dels med en självklarhet eftersom det är hennes hem.

SHINE är för övrigt bok 1457 (ungefär) som nämner TO KILL A MOCKINGBIRD, men till skillnad från många andra känns det här helt rätt att Cat läser om boken för miljonte gången och gråter över den för miljonte gången. Miljön med den amerikanska södern har de gemensamt och Cat och Scout känns som systrar från olika decennier. Fullt godkänt användande av MOCKINGBIRD och mer än godkänt för SHINE som helhet.

PS. Vill jag läsa Myracles kommande, THE INFINITE MOMENT OF US? Ja, det vill jag.



fredag 19 juli 2013

En försummad bokbloggs klagan

Mariiiiaaaa, var är du? Tycker du inte om mig längre? Tycker du ens om YA längre? Jag har minsann sett att du är inne på din andra vuxenbok i rad! Vad är det för sätt! Och alla blogginlägg du bara markerar som lästa utan att faktiskt läsa dem och inspireras av andra bloggares tips! Är du inte ens sugen på att hitta nya böcker? Och är det inte en smula respektlöst mot bloggarna som lagt ner tid på sina recensioner?
    Och när tänker DU skriva något som liknar en bokrecension om man får fråga? Är du medveten om att du bara skrivit om en (1) av de 22 böcker du läst sedan mitten av maj (och då var det bara något konstigt spontaninfall att skriva om boken du just läst ut, istället för att som vanligt vänta tills du glömt alla detaljer)? 
    Varför gör du så här mot mig? Vet du hur andra bokbloggar börjat prata? Hur de tittar på mig med sina högdragna miner? "VI består minsann av bokrecensioner. VI har Top Ten Tuesday och Waiting on Wednesday. VI bjuder på smakebitar på söndagar och jerkar varje helg. VI bloggar om Rowlings nya bok och lottar till och med ut den."
    Fattar du hur misslyckad jag känner mig? Det här är inte roligt. Om du tänkt ha bloggsemester får du väl faktiskt hänga upp stängtskylten. Och säga till lite i förväg så att jag kan lägga upp mina semesterplaner och dra till Gotland eller nåt. Hur ska jag få tag på nånstans att bo med så kort varsel har du tänkt dig? Mariiiiaaaa!

Men guuud, jag är här! Förlåt. Men också: är du inte lite onödigt gnällig? Jag är väl knappast den enda som är lite slapp med bloggandet? Det finns förstås de bloggar som uppdateras flitigt, men dem kan du ju inte jämföra dig med! Jag vägrar förresten att tro att de skulle se ner på dig bara för att du har färre inlägg än dem. Bloggare är alldeles för trevliga människor för att låta sina bloggar titta snett på andra bloggar. (Eller har ni något eget liv jag inte vet om? Gotlandssemster till exempel. Var kom det ifrån? Hade du tänkt hyra en stuga menar du? Hur skulle det gå till? Eller måste du se till att ön har wifi? Jag förstår inte riktigt...) Dessutom får du det att verka som att just Nilmas Bokhylla skulle vara otrevlig mot dig genom att länka till Malins tävling, men jag hoppas att det inte var så du menade!

Jag vet att jag är dålig på att läsa bloggar och ännu sämre på att kommentera. Ja, jag markerar väldigt mycket som läst på bloglovin och kanske är det respektlöst mot bloggarna som lagt ner tid, men jag orkar bara inte. Speciellt inte när det är recensioner av böcker som har en # som accessoar. Såna gillar jag bara när de är hashtaggar, inte när de symboliserar del i serie.
Naturligtvis gillar jag YA fortfarande, men det kan ligga något i att jag inte varit så nyfiken på nya böcker. Det är liksom inte så många nya böcker som fastnat. Jag har inte ens blivit riktigt sugen på någon av årets sommarböcker. Roadtripböckerna har mest känns "mäh" och alla "populär/normal/välanpassad/snygg tjej som egentligen är nörd" har inte lockat tillräckligt.

Det här med mina egna recensioner... Jag vet ju att det varit dåligt, men att det varit dåligt? Oops. Jag ska försöka ta tag i det. Scratch that. Jag SKA ta tag i det. Lovar. På hedersord. Svär på min kompletta uppsättning Sarah Dessen och min aussieutgåva av THE PIPER'S SON.

Du. Bloggen. Du kanske inte hinner till Gotland. (Eller det gör du kanske? Jag vet som sagt inte hur det funkar rent logistiskt.) Men jag tänker inte blogga igen förrän måndag så om du vill ta en minisemester i helgen så är det helt okej. Okej?


måndag 8 juli 2013

Jag har läst. A lot.

När den här tidszonen gick från lördag till söndag läste jag ut min sista bok i #läsalot2013. (Give or take någon minut, det finns nog inte två klockor i det här huset som går lika.) Det var en väldigt rolig sak att vara en del av och så kul att se på framför allt twitter hur läslusten återvände till många. Så jag hoppas verkligen på #läsalot2014 och 2015 och 2020!

Jag hann läsa 4 böcker under veckan (+ en short story som väl egentligen heter novell men på något sätt låter  det som två olika saker för mig) och klarade av alla mina uppsatta mål. Mängdmässigt var det nog i paritet med vad jag annars klarar en normalbra vecka, men det stora var vad jag läste. Jag läste en vuxenbok för första gången på länge. Jag läste på en eftermiddag ut en hyllvärmare som jag haft i bokhyllan i snart två år. Och jag läste två böcker på svenska vilket kan ställas mot att jag bara läst tre totalt förut i år. Om jag haft som mål att läsa ut TVÅ hyllvärmare och struntat i omläsningsmålet hade jag säkert klarat det också. Hm, jag kanske borde sätta upp mål lite oftare?

Jag läste inte hela tiden, men ganska mycket. Att läsa istället för att fastna i en TV-serie var inte något problem eftersom jag tydligen inte följer någon serie just nu. (Wait, whaaat?! Hur gick det till?!) Däremot gick det bort några timmar i fredags som kanske var skillnaden mellan 4 och 5 böcker.

Vad jag gjorde i stället? Eh... Jag var lite nykär i/nybesatt av Darren Criss så jag youtubade lite. (Till exempel när han har spelning i Paris, är med i Lisa Kudrows webbterapiserie eller är allmänt rolig och adorbs.) Men allt började faktiskt med att jag såg Annas läsalotuppdatering. Det är säkert. Ja, ja.

Dessutom laddade jag upp inför Läs-A-Lot genom att ägna lördagen åt att läsa Gayle Formans JUST ONE DAY och igår varvade jag ner med Sara Zarrs THE LUCY VARIATIONS så det blir sex böcker på nio dagar och nu vet jag inte riktigt vad jag ska läsa. Men det kanske klarnar framåt kvällen.

Hoppas att juli börjat bra för er, läsmässigt och annars, och att sommaren fortsätter så!


torsdag 4 juli 2013

Läs-A-Lot - dag 3 & 4... och 5 tydligen

Efter få lästimmar dag 3 och desto fler dag 4 kunde jag till slut förklara ytterligare ett mål uppnått. Jag övervann min vuxenboksfobi och läste ut en hel roman!


Curtis Sittenfeld är en av mina favoriter på vuxensidan, men jag hade glömt bort att hon skulle komma med en ny bok i början av juni. Desto trevligare överraskning när jag påmindes! Inköpsföreslog den för biblioteket och kunde hämta hem lagom till Läs-A-Lot. SISTERLAND var bra, men jag väntade hela tiden på att något skulle hända. Vilket var en viktig del av intrigen, men samtidigt... Ja, lite svårt att beskriva. Och väldigt vuxen på ett småbarnsföräldervis.

Idag, den femte dagen, trodde jag inte jag skulle läsa alls. Klockan hann bli åtminstone 16 innan jag tog tag i en bok. Egentligen hade jag tänkt ta en omläsning, men beslutade mig istället för att ta hyllvärmaren som väntat på sin tur sen bokmässan 2011. Och efter en uppladdning på nästan två år slukade jag till sist Ester Roxbergs ANTILOPER på några få timmar. Deppig men snabbläst.


Vad innebär detta för MÅLEN?

  • läs en hyllvärmare
  • läs om en bra bok
  • läs en vuxenbok
  • läs en bok på svenska

  • Ser bra ut! Hinner definitivt en till, kanske två beroende på vad jag väljer. Tror det blir LOVE AND OTHER PERISHABLE ITEMS som omläsningsbok trots att jag läste den så sent som i februari.


    måndag 1 juli 2013

    Läs-A-Lot - dag 2

    Jag har läst 115 sidor i en vuxenbok idag! Yay me!

    Curtis Sittenfelds SISTERLAND är bra så här långt, men jag har bara kommit en knapp tredjedel så känslan är fortfarande att den kan ta vägen typ vart som helst handlingsmässigt. På ett bra sätt. I då-kapitlen är huvudpersonen kvar på college och i nu-kapitlen börjar det snart rulla igång på riktigt tror jag.

    Men så förvirrande när en karaktär kallas Vi och jag nästan varje gång läser det som ett svenskt pronomen!

    Ska försöka hinna ytterligare något kapitel innan jag somnar.


    Om en bok: GE MIG ARSENIK

    av Klara Krantz

    Med några veckor kvar av den helvetiska högstadietiden kliver en tjej in i en bokhandel och hittar den perfekta skrivboken. Plötsligt faller bitarna på plats! Hon heter Elsa (inte Elisabeth som hennes föräldrar haft den dåliga smaken att kalla henne) och är ett geni och en författare. Samma dag snubblar hon också över Håkan Hellström som promotar sin debutskiva i en skivbutik.

    Det finns ett visst skydd i att vara ett geni. Skolan är inte direkt rätt plats för genier så skolk är naturligt. Genier är ofta ensamma eftersom ingen riktigt förstår dem. Och det där med kärlek är komplicerat för ett geni kan naturligtvis bara vara tillsammans med ett annat geni och de går ju inte så tätt. Speciellt inte i lilla stockholmsförorten Säby där de flesta är idioter. I synnerhet den onda sidan som hennes tvillingsjäl uppslukats av. Möjligtvis är den fladdrande mentorn Anders ett undantag.

    Hjälp, vad jag gillar den här boken och Elsa! Jag var Elsa, eller jag kände Elsa eller hon är bara så jäkla där och verklig. Jag vet att du tror att ingen förstår och att det är smartast att hålla allt inom dig, men det är det inte. Du behöver skriva. Du behöver prata. Du behöver spruta ur dig snäs och snark och du behöver undvika situationer som kan skada dig. Men du vet också vad du inte behöver så stanna borta därifrån.

    Den här debuten är både språkfin och känslofin när Elsa nästan motvilligt delar med sig av det som varit tufft. Sveken och uppbrotten. Ensamheten. Hon både bygger upp och skalar bort sköldar under resans gång.

    Och jag som skyr högstadieskildringar faller lite smått för denna, trots jobbigheten! För det är en så gnistrande skriven jobbighet.


    söndag 30 juni 2013

    Läs-A-Lot - dag 1

    Jag väntade uppe till midnatt för att vara med vid starten av #läsalot2013 och jag tycker att det här är en så grymt fin idé. För vissa kommer kanske inte läsningen se så annorlunda ut den här veckan, men för andra funkar det här upplägget som en energiinjektion. Att veta att ens kompisar också ligger och läser i sitt hörn av landet ger en extra känsla av gemenskap till den som redan finns bland bokbloggare.

    Jag valde att starta med en bok jag räknade med att hinna läsa ut på en dag - för att få en bra start och en hel bok att lägga till junisammanfattningen (btw, juni är alltså slut nu?! HUR?) - och slog vid tolvslaget upp GE MIG ARSENIK av Klara Krantz. Första orden? "Söndag / Det är världens finaste bok." Kändes som helt rätt bok att börja med!


    En bok och ett mål avklarat!

    • läs en hyllvärmare
    • läs om en bra bok
    • läs en vuxenbok
    • läs en bok på svenska

    Korsord

    Jag har inte kommit mig för att sätta ihop en egen bucket list än, så än så länge nöjer jag mig med att plocka från Annas.

    + Lös korsord/sudoku



    När jag bor själv löser jag i princip aldrig korsord, men när jag är hemma blir det desto fler. Notera att jag klarade "Klurifaxen" med svårighetsnivån 5 ugglor och "Minns du 1960?" trots att jag inte minns 1960. Notera också min pandakompis. Han kommer nog att hänga med i sommar.

    lördag 29 juni 2013

    Everybody loves bokhögar a.k.a. Läs-A-Lot-planering

    Jag har varit på bibliotek den här veckan. Jag har lånat böcker. 33 cm om man staplar dem. Och det gör man ju gärna. Lägg därtill 14 cm av mina egenköpta böcker så har vi 47 cm bokhög att välja från under kommande Läs-A-Lot.


    Nu är det naturligtvis inte tänkt att jag ska läsa alla 17, men det är alltid bra att ha lite att välja på. Om jag sätter för snäva gränser slutar det alltid med att jag vill läsa något helt annat.

    Vad har jag då för mål/riktlinjer? Jag behåller två av Annas och Emelies förslag och byter ut de andra två.

    Det jag tänker göra är att läsa en hyllvärmare för det kan behövas. Med i kampen där är främst Ester Roxbergs ANTILOPER och Meg Rosoffs I BEGYNNELSEN VAR BOB. Möjligtvis har jag nämnt förut att jag borde läsa dem?

    Jag tänker också försöka läsa om en bra bok. Man behöver aldrig tjata för att jag ska läsa om böcker och jag hade nästan tänkt byta ut det målet för vad är utmaningen? Men sen tänkte jag att det är meningen att det ska vara kul och att fortsätta min Harry Potter-omläsning med GOBLET OF FIRE kan vara kul. Eller någon bok ur bokhyllan som till exempel LOVE AND OTHER PERISHABLE ITEMS som jag aldrig recenserade i vårvintras, eller April Lindners JANE eftersom jag är lite insnöad på Jane Eyre just nu.

    Jag byter dock ut läs en tegelsten/bok över 300 sidor mot utmaningen läs en vuxenbok och har lånat hem några intressanta alternativ. Till exempel Curtis Sittenfelds nya SISTERLAND, Silvia Avallones omtalade STÅL och populära Gillian Flynns MÖRKA PLATSER. Johannes Anyurus EN STORM KOM FRÅN PARADISET är dock tunnast så den kanske vinner. Vi får se.

    Det andra målet jag byter bort är läs sista delen i en serie då jag är en av få (?) bokbloggare som inte håller på med någon serie. I alla fall inte någon som går att avsluta. Istället tänker jag läsa en bok på svenska. Flera av de ovan nämnda kan räknas dit, men också GE MIG ARSENIK av Klara Krantz eller Coco Moodyssons ONDA KRAFTER I SOLLENTUNA som jag har påbörjad i plattan.

    Något mål för antal lästa böcker sätter jag inte upp. Fyra vore fint, men viktigast är att klara en hyllvärmare och en vuxenbok. Resten är bonus!

    Vid midnatt sätter det igång och jag ser fram emot att läsa med er! I läspauserna ses vi på #läsalot2013!



    tisdag 25 juni 2013

    Jag låter Anna ta över mitt liv

    Hej & hallå!

    Jag vet att jag varit lite tyst här, men jag har flyttat och tänkt och grejat. Bloggen har inte varit prio ett. MEN!
    Jag ska skriva några bokiga inlägg snart. Lovar dyrt och heligt. Några ord om SHINE och THE MOON AND MORE och Marchetta igen förmodligen. Bland annat.

    Jag var i Stockholm förra veckan och det var supertrevligt. Dels Marchetta förstås som berättade så mycket om sina böcker, sitt skrivande och planerna för JELLICOE ROAD - the movie. Men det var också trevligt att träffa (Sincerely) Johanna och flaskpostaren Sofia och Anna från Sagan om sagorna och säga ett kort hej till en annan Anna och Nea. Och så fick jag se både Medborgarplatsens bibliotek och Sturebiblioteket med de coola bokpåsarna (hej, jag heter Maria och är biblioteksnörd).

    Men, vad är då detta att Anna tar över mitt liv eller i alla fall min sommar? Anna är i det här fallet Anna från Bookshelf. Ni vet hon som gör Sveriges bästa bokvideor. Hon har satt ihop en obokig bucket list för sommaren. Tanken är att man gör minst en av sakerna på listan varje vecka och visar och berättar på söndagen. Mer finns att läsa HÄR. Jag har tänkt göra det. Verkligen. Men den senaste söndagen har visst passerat och jag har inga bildbevis på vad jag gjorde förra veckan så officiell start den här veckan istället.

    Del två av Anna tar över min sommar: #läsalot2013 Yes, ladies and gentlemen, det finns en hashtag. Mycket seriösare än så blir det inte. Mellan 30 juni och 6 juli ska det läsas. Mycket. Mer än vanligt. Låt bli slösurfandet, TV-serietittandet och allmänt bortkastande av tid. Läs en bok! Läs flera! Sätt upp mål och dela med dig av din upplevelse! Jag funderar som bäst på vilka mål/riktlinjer jag ska sätta upp. Anna (och Emelie, icke att förglömma) har några förslag, men jag kommer nog att byta ut åtminstone något av dem för att bättre passa min läsning. Kolla in hos Anna och/eller Emelie och häng på! #läsalot2013 alltså. (Ja, det kan vara världens roligaste namn.)

    lördag 15 juni 2013

    Tre saker. Till exempel Marchetta.

    1. Den första av mina tre saker är MÅNGA SAKER. Jag har många saker. Jag försöker att inte ha många saker, men det har jag tydligen ändå. Extra tydligt blir det nu när jag håller på att flytta. Därför blir jag så glad för varje sak jag kan göra mig av med. Jag har till exempel kunnat slänga två par trasiga strumpor (den lättnaden!) och två krukväxter jag tagit livet av. Dessutom har jag skickat iväg en av mina böcker till en bättre behövande och lämpat av ytterligare några hos Myrorna. Men så är jag så korkad att jag går och köper KLÄDER. Vad är det för fel på mig? Men ett av plaggen utgav sig för att vara en perfekt T-shirt och den var faktiskt skön.

    2. Jag förstår att ni alla väntar på att få gratulera till min examen och se den episka bokbeställning jag gjort för att fira att jag är klar med skolan? Tyvärr får ni vänta lite till. Jag har inte haft någon bra vår. Så kan vi säga. Och jag har inte skrivit min uppsats. Jag bara kunde inte. Jag trodde att jag kunde och att jag visste vad jag ville göra, men nej. Det är lite som att hela osäkerheten och ovissheten inför framtiden fått min hjärna att gå i baklås och jag har behövt ta ett steg tillbaka för att komma tillbaka med rätt energi och arbetsförmåga. I sinom tid.

    3. Marchetta. På måndag. Hur kan vi redan vara där? Hjälp! Jag har alltså bestämt mig för att åka dit. Kan Marchetta komma hit från Australien kan väl jag ta mig från Borås till Stockholm liksom. Jag är supernervös men exalterad.
    Johanna undrar om någon vill ses på måndag och göra sällskap så, om någon annan än Johanna läser det här, vill du? Eller vill du bara säga hej? Gör't. Jag är sparsam med att visa mitt ansikte på webben och jag vet inte om jag kommer bryta den linjen innan måndag, men du kan känna igen mig på nejlikan i knapphålet. Hm, nej, kanske inte. En  svart tygkasse från Landskrona stadsbibliotek är nog bättre. Alla människor springer ju omkring med nejlikor i knapphålet nuförtiden. Dessutom har jag inte bestämt vad jag ska ha på mig så vet inte om jag kommer ha något knapphål. Det känns som man vill vara uppklädd. Festligt tillfälle, ni vet. Eller bara en perfekt T-shirt.

    Vi ses (kanske)!

    lördag 8 juni 2013

    Sommarläsning

    Folk! Det är sommar! Jag har varit ute i solen och bränt mig. Inte ens tungan klarade sig, men det berodde i och för sig på te. (Solskydd är din vän och låt teet svalna lite innan du stoppar tungan i det.) Nu ska inte detta inlägg handla om min röda näsa och mina kliande ben (men min näsa är röd och mina ben kliar) utan om läsning!

    Lyckligtvis taggade Jennifer ALLA som inte gjort sommarläsningsenkäten så jag kände mig manad. Annars hade ni fått en omänskligt lång lista innehållandes alla böcker jag inbillat mig att jag hinner läsa i sommar. Istället gör vi så här:

    1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
    JUST ONE DAY av Gayle Forman
    THE GIVER av Lois Lowry
    VI ÄR INTE SÅDANA SOM I SLUTET FÅR VARANDRA av Katarina Sandberg
    DARK PLACES/MÖRKA PLATSER av Gillian Flynn
    ATTACHMENTS av Rainbow Rowell

    2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
    Ugh, THE REFORMED VAMPIRE SUPPORT GROUP som jag har hemma för andra gången och måste lämna in nästa vecka.

    3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
    På tåget till och från roliga saker. Ute på däck på någon färja (i solsken, lagom blåsigt och väl insmord i solskydd). På altanen utanför mitt sommarhus på den amerikanska östkusten. (Det var väl okej att fantisera fritt hoppas jag?)

    4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer läsa i sommar?
    På balkongen hemma hos mina föräldrar. Eller i sängen hela natten tills det börjar ljusna och fåglarna vaknar. (För att citera mig själv från förra sommaren.)

    5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
    Jag hoppas mycket på THE LUCY VARIATIONS på YA-sidan och VAR BLEV DU AV BERNADETTE eller STÅL på vuxen.

    6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

    Jag skulle begå tjänstefel om jag inte svarade BLUNDA OCH HOPPA eller THE MOON AND MORE, beroende på hur man helst avnjuter sin Dessen, men jag vill också rekommendera en av mina favoriter från förra året. Den australiska godbiten GRAFFITI MOON av Cath Crowley som utspelar sig natten efter skolavslutningen och har en del gemensamt med NICK & NORAH men är hundra gånger bättre.

    7. Strand eller hängmatta?
    Är stranden min privata där jag sitter ensam i en solstol under ett parasoll med sand mellan tårna? För då skulle jag abso... Nähä? Slut på fantiserandet? Hängmatta då.

    8. Deckare eller roman?
    Många somrar var deckartid för mig, men sen tog Agatha Christies böcker slut och sen dess har det varit romaner. Under sommaren såväl som under resten av året. Men några fler vuxenromaner under sommaren hoppas jag.

    9. Favoritgenre?
    c-o-n-t-e-m-p-o-r-a-r-y Y-A. Så här under sommaren passar det ju extra fint med beach lit. Se sommarhus, amerikanska östkusten.

    Tagga 3 andra:
    Johanna - känner du för att dela med dig av dina tankar kring sommarens läsning?
    Malin - jag hoppas att du börjar hitta tillbaka till läsningen och att du har en bokig sommar framför dig!
    Man - kanske en liten somrig enkät kan vara en fortsättning på din mjuka och ack så välkomna återkomst?




    torsdag 30 maj 2013

    Om en bok: BEING FRIENDS WITH BOYS

    av Terra Elan McVoy

    Char är tjejen som hänger med killarna. Oliver och hon har alltid varit vänner och sen kom Trip som hon kan ha långa telefonkonversationer med och Abe är Abe. De har haft det så fint hemma i Olivers källare. Killarna har varit bandet som spelat medan Char varit med på ett hörn som lyssnande öra, manager och låtskrivare. Men mest har de ändå varit kompisar som haft kul, det har inte varit så seriöst. Men nu har Trip plötsligt lämnat bandet och tydligen också gänget, wtf? Nya bandmedlemmar kommer in och allt förändras. Bandets satsning, Char och hennes roll och vänskapen med Oliver. Det visar sig plötsligt att det är minst lika svårt att vara vän med pojkar som det är att vara vän med flickor.

    Det är inte så himla längesen jag läste BEING FRIENDS WITH BOYS, några veckor på sin höjd, men jag kom inte ihåg vad en enda karaktär hette. Inte så gott tecken kanhända. Då var det ändå inte en dålig bok. Helt okej. (Mina omdömen om böcker är för övrigt helt fantastisk, helt värdelös eller helt okej och mycket är det som hamnar här i mellanmjölkens land.) Bara inte tillräckligt för att jag direkt skulle bry mig.

    Precis som med den bok jag tidigare läst av McVoy tycker jag att den officiella synopsisen överdriver kärleksinslaget som för att sälja extra till tonårstjejer som måste ha kärleksböcker. Jo, Char crushar lite på en av de nya bandmedlemmarna och råkar dejta sin oväntade pluggkompis, men båda dessa är kanske mer lämpade som just vänner medan det egentliga kärleksintresset är märkligt frånvarande större delen av boken och ganska fånigt och oengagerande när det väl får spelrum.

    Det är ju främst Chars bok, hennes resa att hitta ett sätt att vara en person bland alla andra utan att låta sig trampas på. Vare sig det är tjejer eller killar hon umgås med. Att våga sticka ut och ta plats och förstå att det är okej och inte något som ska behöva ses som ett hot av eventuella så kallade vänner.


    Om en bok: BITTERSWEET

    av Sarah Ockler

    Hudson brukade vara: en lovande isprinsessa innan hon abrupt lade konståkningsskridskorna på hyllan i samband med föräldrarnas skilsmässa
    Hudson är idag: Queen of Cupcakes på mammans nedläggningshotade diner där hon skapar fantasifulla cupcakes efter eget huvud
    Hudson är också: extramamma till sin gulliga lillebror eftersom mamman jobbar så mycket och pappan flytt sin kos
    Hudson vill: desperat lämna den nergångna gamla industriorten som är hennes hemstad och ett konståkningsstipendium kan vara vägen ut
    Hudson kunde aldrig tro: att hon skulle bli rådgivare och maskot för skolans ständigt förlorande hockeylag, men efter att ha stött ihop med gulliga Josh på sin hemliga skridskobana är det just vad som händer

    Hudson är dessutom: sjukt irriterande, men det är bara som jag tycker. Okej, Hud, jag fattar att du kanske skulle vilja välja lite mer själv hur ditt liv ska se ut och inte tvingas rycka in på mammas restaurang hela tiden. Men du är ju Queen of Cupcakes! Och nej, det är inte något negativt och jag fattar inte varför du tror att hela stan tycker det.
    Och sluta tjata om hur mycket du längtar bort! Jag förstår mycket väl att din kompis blir less på det. Visst, staden har kanske sett sina bästa dagar, men du kanske kan hitta något i den ändå? Kanske öppna dig lite och ta dig ur ditt självpåtagna utanförskap. Du kanske inte har tid att gå på alla fester/matcher/aktiviteter, men så synd är det inte om dig.
    Och visst, du får gärna hångla med Will, det är inte det som är problemet, men kanske ta reda på vad dealen är med Josh och den där tjejen som alltid ringer till honom, istället för att bara ta saker för givet.

    Bortsett från det är det en helt okej bok. Sarah Dessen light. Den första jag läste på ett tag med lite vanligt, enkelt, traditionellt lagomromantiskt swoon och sånt är ju alltid trevligt.

    PS. Om man nu ville ha ett bakverk på omslaget kanske man kunde ha valt något annat? Inte vet jag, men kanske något så vågat som en cupcake?




    onsdag 29 maj 2013

    Om en bok: ARISTOTLE AND DANTE DISCOVER THE SECRETS OF THE UNIVERSE

    av Benjamin Alire Sáenz

    Sommaren 1987. De två femtonåringarna Ari och Dante träffas vid poolen och Dante lär Ari att simma. De är två ensamvargar som snabbt blir vänner med någon sorts självklarhet. Sen händer något som sätter stopp för den enkla sommaren och för alltid knyter dem till varandra.

    Ibland "vet" jag så väl på förhand hur en bok kommer att vara att jag blir en smula vilsen när den sen visar sig vara något annat. Här "visste" jag till exempel att boken skulle utspela sig under en enda sommar. Killarna skulle bli kompisar, vara ute på massa (filosofiska) äventyr, kanske strula lite med några tjejer men sen bli ihop. Fel, fel, fel. Och när jag upptäckte hur fel jag hade kunde jag ändå inte låta bli att jämföra med boken jag trodde jag skulle läsa och ville läsa. Ja, det blir lite konstigt ibland.

    Både Dante och Ari har familjer med fattig mexikansk bakgrund men deras föräldrar har klassrest med olika stor framgång. Dantes pappa undervisar i engelska på universitetet och hans mamma är psykolog. Dante och pappan har ett nära förhållande som står i stor kontrast till Ari och hans pappa där pappan är ärrad av kriget och har svårt att kommunicera. Ari är det överbeskyddade sladdbarnet som funderar mycket på sin bror som sitter i fängelse och som ingen någonsin pratar om. Han är en trulig grubblare och tyst fighter som inte riktigt vet hur han känner för sina föräldrar, för sig själv eller för Dante. Dante har närmare till sina känslor och lättare att uttrycka dem vilket inte alltid är så lätt för Ari att hantera.

    ARISTOTLE AND DANTE är en bra bok. Stillsamt poetisk och överhöljd-i-utmärkelser-bra. Men det finns ju den där skillnaden mellan rent objektivt bra och jag älskar dig. Jag kommer inte in i Aris berättarröst. Jag tycker att han ägnar alldeles för mycket tid åt att grubbla över sin bror och alldeles för lite åt Dante. Boken jag förväntade mig och boken som den faktiskt är. Så dumt att jämföra och så svårt att låta bli.


    Om en bok: BOY MEETS BOY


    "You don't have to write a book in order to reflect reality. You can also write a book to create reality."

    Det var David Levithans svar när människor kritiserade BOY MEETS BOY för att inte vara tillräckligt realistisk. Han ville inte skriva ännu en bok där homosexualitet alltid följdes av problem och skapade istället en verklighet där människors olikheter accepteras och osämja inte beror på sexuell läggning. Ett utopiskt litet samhälle där fotbollslagets lagkapten blir homecoming queen och regnbågsflaggan vajar stolt i vinden.

    I centrum står Paul som snabbt blir kär i den nya killen, Noah, men vad som kunde varit enkelt kompliceras av den uppklarade historien med ett ex och plötsligt pågår en vadslagning om vem av dem Paul ska bli ihop med. Eller om han ska klanta till det ännu mer och inte få någon av dem.

    Om man plockar sönder den här boken så finns det många delar jag gillar. Humorn. Enskilda rader som "sometimes you just have to dance like a madman in the Self-Help section of your local bookstore". Att alla förhållanden inte befinner sig på en perfekt punkt när boken tar slut. Infinite Darlenes bråk med karaktären vars namn jag glömt. Många av Tonys repliker som är hjärtknipande.

    Men när alla bitar läggs ihop blir det ändå aldrig mer än okej. Kanske för att jag aldrig riktigt fastnar för berättelsens nav/klister/kitt som är Paul. Han är perfectly fine, men vi klickar bara inte. Jag bryr mig inte riktigt om vad han gör eller vad som händer med honom.

    Jag skulle väldigt gärna skutta runt på molnen med alla som älskar BOY MEETS BOY, men jag kommer inte upp på de höjderna. Supertrist men så är det.

    tisdag 28 maj 2013

    Om en bok: THE DIFFERENCE BETWEEN YOU AND ME

    av Madeleine George

    Jesse och Emily är två personer som är olika på alla sätt men ändå tillsammans. Typ. Åtminstone varje tisdag på bibliotekets oanvända handikapptoalett. För det de har gemensamt är att båda är tjejer och medan Jesse är väldigt ute ur den så kallade garderoben är Emily långtifrån redo. Dessutom har hon en pojkvän.
    Det hemliga förhållandet börjar skava för Jesse och när de båda har olika åsikter om den stora lågpriskedjans inflytande över skolan och staden blir allt ännu mer komplicerat.

    Det är sällan man läser om samhällsengagemang i contempo. I dystopier och annat finns det onda krafter att bekämpa, men i contempon ligger svårigheterna mest på det personliga planet. Och nu säger jag inte att jag vill tillbaka till 70-talets politiska problemböcker, men lite kul är det ändå att läsa om personer som tänker större.
    Både Jesse och Emily vill vara med och påverka och förändra, även om de naturligtvis väljer olika metoder. Jesse vill göra världen till en bättre plats för alla misfits och affischerar skolan med sina budskap. Emily väljer de rätta kanalerna med elevrådsarbete, skolengagemang och volontärarbete som både ger henne en känsla av makt och kommer se bra ut på CV:t.

    Men det handlar också om kärlek. I skissen till det här inlägget har jag skrivit "Angela & Jordan, pannrummet. Hålla handen i korridoren?" och hur många som förstår den referensen vet jag inte, men lite så kände jag att det var med Jesse och Emily. De har sina hemliga träffar och även om det känns åh så bra så känns det till slut ändå fel för Jesse. Att vara den som inte går att visa sig tillsammans med. Att vara någon som måste passas in i schemat. Vill man som läsare att Emily ska ta Jesses hand inför alla i korridoren? Räcker det att Emily älskar henne (vilket jag tror att hon gör) om hon inte är beredd att förändras? Och vad vill Jesse?

    En ovanlig ungdomsbok och en ovanlig kärlekshistoria.



    Om en bok: THE BERMUDEZ TRIANGLE

    av Maureen Johnson (nyutgiven under titeln ON THE COUNT OF THREE)

    Nina Bermudez, Avery Dekker och Melanie Forrest. Likt systrar i jeans ska dessa tre vänner för första gången tillbringa en sommar på olika håll. Nina ska plugga på andra sidan landet medan Avery och Mel ska vara kvar hemma och jobba.
    Mycket hinner förändras under en sommar. Nina blir kär och inleder ett långdistansförhållande medan Avery och Mel hittar kärleken på mycket närmare håll när de blir kära i varandra. Vad händer med vänskapen när två av benen i triangeln plötsligt börjar hångla? Och vad händer när det tar slut?

    Det här är en av Maureen Johnsons tidigaste böcker och jag undrar om hon successivt blivit galnare i sitt skrivande för det här är ganska normalt. Det finns charmiga detaljer som sätter färg, men inte så mycket som i senare böcker. Det mest utmärkande är förstås att det är lesbiskt hångel istället för heterohångel, men det är ju minst lika fint det.

    Jag gillar hur det inte är helt oproblematiskt men samtidigt inte PROBLEM! Nina försöker vara cool för det vet hon ju att det är helt okay att vara gay, men det är inte så jäkla lätt att ställa om. Speciellt när det är hennes bästa vänner. Varför valde de varandra och inte henne? Ska de vara ihop nu istället för att de kan fortsätta som förut alla tre? Och Avery vet inte riktigt heller vad som händer. Är hon lesbisk nu eller älskar hon bara sin bästa vän? Är hon beredd att visa det offentligt? Det är inte så mycket sexualiteten som är problemet utan det är vänskapen som gör allt så mycket svårare.

    Om jag satte betyg på böcker skulle THE BERMUDEZ TRIANGLE förmodligen få en stabil men föga upphetsande trea. Johnson har skapat en intressant vänskapstrio där man inte nödvändigtvis gillar alla medlemmar. De kommer med tuggmotstånd och allt är inte solsken och mjukglass.




    måndag 27 maj 2013

    Favoriter från förr* - om två böcker av Jaclyn Moriarty

    Det kan vara läskigt att återvända till böcker man har goda minnen av. Kanske visar det sig vid omläsning att de inte var så bra som man trott, eller att man helt enkelt gått vidare och borde ha lämnat dem kvar just som ett minne. Men ibland går det alldeles utmärkt när man gör återbesök hos gamla favoriter. Som här, med Jaclyn Moriarty!

    FEELING SORRY FOR CELIA och FINDING CASSIE CRAZY kretsar kring ett brevväxlingsprojekt som en entusiastisk engelsklärare sätter igång. Eleverna är inte alls lika entusiastiska. På Ashbury High vet alla att Brookfield har en marijuanaodling istället för idrottsplats och på Brookfield har man inte mycket till övers för Ashburys privatskolesnobbar. Ett projekt dömt att misslyckas? Hehe.
    I alla fall så utgörs böckerna helt av brev, mail och andra typer av skrivna meddelanden.

    I FEELING SORRY FOR CELIA är Elizabeth mottagare och sändare av en hel massa brev och meddelanden. Från The Association of Teenagers som tycker att hon är en skam för hela tonårspopulationen och att hon borde klättra in i kylskåpet och stanna där. Från Best Friends Club som är besviken på henne eftersom hon lyckats tappa bort sin bästa vän. Igen. Och så från Chistina på Brookfield som från början är en främling men kanske kan avancera till något som liknar...en vän?

    Okej, det är svårt att förklara och jag missar massa väsentliga delar. Men det är en rolig bok. Och smart och träffande. Alla fiktiva föreningar som skriver till Elizabeth. Ibland för att hjälpa och stötta, ibland för att berömma, men oftast för att påminna om att hon är en besvikelse. The Association of Teenagers är rent ut sagt elak. Men rolig. Ha. Relationerna med föräldrarna och med gamla och nya vänner kommer fram så fint i breven.

    FINDING CASSIE CRAZY (US: The Year of Secret Assignments) handlar om tre vänner på Ashbury som tvingas skriva till tre killar på Brookfield. Emily och Charlie, Lydia och Seb, Cassie och Matthew. Det går olika bra. Matthew är till exempel ett svin, men Cassie fortsätter ändå skriva och Emily tänker verkligen inte slösa tid på att skriva till Charlie men tycks ha svårt att låta bli. Utmaningar, upptåg och hemliga uppdrag.

    Med tre olika brevväxlingar plus diverse annat blir det en del att hålla redan på och först har jag lite svårt att komma ihåg vem som är vem, men det klarnar. Vissa kapitel utgörs av tjejernas brev till killarna och andra av killarnas till tjejerna. Andra gånger får vi följa en brevväxling under en längre period och sen de andra under samma period och då fylls historien i med detaljer från andra perspektiv.

    Äh, jag kanske bara gör det mer förvirrat? Bra är det hur som helst. Roligt, sorgligt, smart, allt det där och det är verkligen två böcker jag rekommenderar. Jag vet att många har svårt för brev- och/eller dagboksromaner, men har man inte det (eller är villig att göra ett försök trots det) så är dessa böcker väl värda att damma av.

    -------------
    * Med "förr" menas inte stenåldern. Båda böckerna kom ut det här årtusendet om än väldigt tidigt under det.