Om en bok: Nobody's Girl

Nobody's Girl av Sarra Manning handlar om sjuttonåriga Bea. Kanske världens tråkigaste sjuttonåring. Hon jobbar extra i en klädaffär ingen under 70 skulle sätta sin fot i och är hårt hållen av sin mamma som inte vill att Bea ska göra som hon, det vill säga bli med barn vid 17. Dessutom har hon dumpats av sin bästis för coolare kompisar och får nu hänga med tjejer som är mer bekanta än vänner. Räddningen är att fly in i fantasin där hon bor i Paris som Amélie och får sin första kyss på Pont Neuf medan fyrverkerierna lyser upp himlen.

När en semester i Spanien urartar fullständigt sätter sig Bea på tåget till Paris för att göra verklighet av drömmarna och hitta sin pappa som hon aldrig träffat. På vägen stöter hon på Toph och hans kompisar som tågluffar i Europa och plötsligt sätts lite färg på Beas tillvaro. Bäst att passa på att njuta så mycket som möjligt för när hon kommer hem väntar förmodligen livstids utegångsförbud!

Jag ska inte säga att Nobody's Girl är som Anna and the French Kiss för jag vet att folk blir väldigt upprörda om en bok inte lever upp till den jämförelsen. Men det är Paris med dess sevärdheter och romantik och Toph är nice. Förmodligen den snällaste kille Manning någonsin skapat. Bea skiljer sig också från övriga tjejer i Mannings universum. Inte lika Hello Kitty, vintageklänningar och Belle & Sebastian. Tillsammans har de några mysiga - och några mindre mysiga - dagar i Paris.

Det är en helt okej sommarbok. Inledningen kändes väldigt lång och det dröjde innan Bea lämnade London och kom till baksideshandlingen, men det finns ändå en viss poäng i att ge en bild av hur det var för att sedan ställa den bilden mot hur det blev. Utveckling, ryggrad och självförtroende och sånt.

Blev det någon kyss på Pont Neuf? Den som läser får se...

PS. Göteborgs bibliotek har beställt Adorkable så nu kommer jag garanterat att läsa den, inte bara önska mig.