av Meg Cabot
Katie Ellison är bra på att hålla många bollar i luften. Den här sista veckan på sommarlovet har hon servitrisjobbet, lite frilansfotografering för lokaltidningen, den årliga skönhetstävlingen hon hoppas slippa komma sist i, hångel med inofficiella pojkvännen före jobbet och hångel med officiella pojkvännen efter detsamma.
Och då väljer Tommy Sullivan att komma tillbaka till stan. I en mycket snyggare upplaga än den Tommy Sullivan som tvingades fly fyra år tidigare efter att ha gjort det oförlåtliga. På nolltid vänder han uppochner på Katies tillvaro och hon får stora problem med att hålla ordning på lögnerna som håller ihop hennes liv.
Det är underhållande, charmigt, förgyllt med udda inslag som det ständiga behovet att hålla isär Quahogs - den lokala molluskdelikatessen och Quahogs - skolans framgångsrika fotbollslag.
I vanlig cabotsk ordning berättas historien i en sorts hyperaktiv inre monolog av huvudpersonen, vilket är roligt, men stundtals kan jag inte låta bli att känna att det är en smula utmattande och... tjatigt. Ja, Katie, vi vet att du har två heta pojkvänner som du inte kan låta bli att hångla med men egentligen inte har något större utbyte av. Du behöver inte banna dig själv för det hela tiden.
Och första gången Katie låter bli att svära eftersom det är opassande för en kandidat i Quahog Princess-tävlingen är det lite kul, men tredje blir det så uppenbart att svärord inte lämpar sig i en bok för åldersgruppen.
Så okej, jag har kanske blivit lite mätt på Meg Cabot efter hela Saknad och Hemsökt, de flesta fristående och ungefär hälften av prinsessan Mias dagböcker. Men om jag bortser från upprepningarna kan jag ändå uppskatta boken för vad den är, hyfsat underhållande sensommarfluff. Och att hon tjatar om hur het Tommy Sullivan har blivit är inte så plågsamt ändå.
Featuring: Quahog ice cream
Smakprov:
"He laughed?" I did not like the sound of that. At all.
"Laughed like how?"
"What do you mean, laughed like how?" Liam wanted
to know.
"Like did he laugh like he thought it was funny," I
asked, "or like an evil genius? Was it ha ha ha? Or MWA
ha ha?"
PS. Har flera gemensamma nämnare med Elizabeth Scotts Bloom som jag läste i juli. Men är ändå ganska totalt annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar