Om jag igår erkände att jag inte dras till må bra-böcker kan jag idag vidare avslöja att jag "en gång i tiden" snarare lätt masochistiskt drogs till må dåligt-böcker. Johanna Nilsson gjorde mig till exempel ledsen med Hon går genom tavlan, ut ur bilden (som för övrigt får en mycket fristående "uppföljare" i höst enligt Johanna själv) och andra böcker tills jag en dag var tvungen att lägga SOS från mänskligheten åt sidan.
Idag håller jag mig till böcker som gör mig lite mer hälsosamt ledsen. Jag grät till exempel över sista Harry Potter och över slutet i En bön för Owen Meany. Jag kan vara väldigt blödig.
I fortsättningen ska jag försöka hålla mig till en bok, okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar